Ingen klocka.

Fram till för en månad sedan sprang jag och Karin ALLTID utan en Garmin Forerunner 305. Det existerade inte i våran värld helt enkelt att ha något sådant. Men så en dag där fick jag provspringa med min brors Garmin-klocka och blev helt såld direkt. En sådan var jag bara tvungen att ha! Även Karin kände att en Garmin, det är hennes grej. Så sedan dess har vi ALLTID sprungit med våra kära klockor. Inte en meter utan dem. Och lyckliga det var vi verkligen...

Men så idag beslutade vi oss för att bege oss ut på en längre löprunda. Tänkte att 18km uppe vid Skatås skulle vara lagom. Så vi fixade iordning oss för ett "lagom" långpass som ni kan se här under.




Humöret var helt enkelt på topp! Skatås ligger på andra sidan stan så fick bli bilen dit. Men så, när vi nästan var framme utbrister Karin, faaaaaaaaaaaan, heeeeeeeeeeelveeeeete, jäääääääävla skit! Ajajaj tänkte jag. Nu har hon antagligen glömt sin hårtofs eller vad man kallar det. Men hon hade lyckats glömma sin klocka, pulsband, ALLT. Så var den här kvällen försörd. Hon kunde bara inte springa ett långpass utan klocka. Hur ska hon då veta om 5 år att hon sprang 18 km i Skatås den 28 Maj 2010?



Så blev 10 km med en grymtande flickvän. Men nu har hon fått i sig lite mat och därmed även blivit lite gladare!

Tid: 53.29
Puls: 136 slag / minut
Medeltempo: 5.24

Skönt trots allt med en sådan lugn runda. Lutar åt löpning imorgon igen. Så otroligt skönt att bara bege sig ut i skogen och springa. Inte mycket som slår det?

Så länge hon har med sin klocka...

Karins reflektioner över denna runda hittar ni HÄR.


Kommentarer
Postat av: Karin

nu är jag lite mindre arg :)

2010-05-28 @ 21:48:31
URL: http://karinnilsson.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0